Supersocial och trevlig men ändå ensam..



Supersocial och trevlig men ändå ensam..

Maiju

Kvinna 35 år

2015 Jan 16 Kl 10:26
Hipphipphurra, jag fyller år idag! Och då fick jag ett mail från denna sidan vilket påminde mig om att jag faktiskt gått med här någon gång och att det var helt rätt tillfälle att få en påminnelse om det eftersom jag kände mig ensam och hade ett skriva-av-mig-behov.

Jag vann en kryssning i en tävling och ska åka på den om 2 veckor med min sambo. Vi pratade om kryssningen igår och han sa att alla kommer väl vilja prata med mig hela tiden eftersom jag är så trevlig och så social. Sen sa han något som gjorde att jag fick behovet att skriva av mig. Han sa "Det är så konstigt att du som är så social och trevlig och har så lätt för att prata med folk aldrig umgås med några vänner".. Och det är ju sant. Och både han och jag vet ju att mycket beror på att jag flyttat runt så mycket hela livet och jag har ingen "hemstad" eller barndomskompisar.

En annan anledning är väl att jag alltid haft lättare att umgås med killar, men när killarna skaffat flickvän har jag setts som ett hot av flickvännen och så har killkompisarna valt kärleken och jag fått färre och färre vänner. Det som gjorde ensamheten ännu större var att när jag levde med min exman blev jag isolerad och vi flyttade dessutom till Västerås när jag var höggravid med första barnet och blev gravid med andra väldigt tätt och hann därför inte ut i arbetslivet mellan barnen.

När jag sedan separerade skaffade jag mig en hel del kompisar, men av olika orsaker har jag knappt kontakt med någon av dom idag. Jag har varit aktiv i både fikatrådar och aktivitetsgrupper, men det är ju aldrig någon som vill hitta på något och när det väl är någon träff på G så är det ingen som kan komma.

Så om du bor i Västerås och söker vänner får du gärna skicka ett meddelande till mig.

Det blev en liten roman, men det var länge sedan jag skrev av mig. Hoppas du som orkat läsa har en fortsatt bra dag!
Kvinna 37 år

2015 Jan 19 Kl 19:42
Låter lite som mej, visserligen har jag inga barn o inte flyttat runt. Men är supersocial o trevlig. Mina vänner har flyttat härifrån o vissa har man vuxit ifrån av olika anledningar, visserligen så har jag mer socialt umgänge nu än för 1 år sedan då det i princip var mina föräldrar jag umgicks mest med. Är dessutom arbetssökande o singel, men träna har gett mej mer lust på livet iaf. O har kämpat hårt för att verkligen få kontakt med folk. Hoppas på jobb o utbildning framöver. Bor i Avesta som inte är avskräckande långt från Västerås. Dessutom är det rätt billigt o smidigt o ta sig i mellan de 2 städerna. Ha det gott!
Kvinna 50 år

2015 Feb 26 Kl 17:50
Hej! Jo nog kan jag känna igen mig i det du skriver, och en bakantskapskrets tar tid att bygga upp. Jag har också flyttat massor, främst i Norrland. Jag bor visserligen långt från dig, men om du har lust att bara byta lite tankar nån gång, så ...!