DN-krönika om ensamhet



DN-krönika om ensamhet

Chrisss

Kvinna 45 år

2016 Maj 12 Kl 18:26
"Men i kakofonin av röster saknar jag samtalet om ensamhet. "

www.dn.se/kultur-noje/kronikor/lotta-olsson-nagonstans-djupt-inom-oss-ar-vi-alldeles-ensamma/
Avregistrerad Medlem

2016 Maj 12 Kl 19:32
Citera (Chrisss * May 12, 2016 18:26)

"Men i kakofonin av röster saknar jag samtalet om ensamhet. "

www.dn.se/kultur-noje/kronikor/lotta-olsson-nagonstans-djupt-inom-oss-ar-vi-alldeles-ensamma/


Ja, det är en berörande text och låten "att det kunde vara värre"
Ensamhet, existensiell sådan, det har verkligen varit med om att bo efter separationen från min fd sambo, Bo på en ort utan släkt utan vänner. Jag har känt mig som ett "övergivet" barn, rädd och hjälplös.
Jag har tagit mig till en träffpunkt för kvinnor i 1 1/2 år. Fikat, pratat, följt med på aktiviteter, fått göra mycket roligt. Varit öppen för kontakt med olika människor.
Kom med i en "tjejgrupp" för att förbättra "låg självkänsla" och gruppmedlemmarna underbara , öppnande, blottande om sig själva, sin sårbarhet osv..
Vi hade alla "lite ärr" här och var. Men vi umgås inte privat.

På en annan ort jag bodde fanns det "självhjälps grupper" av olika slag, och en lokal som mötesplats.
Ex, nyinflyttad, tonårs förälder, ensamstående föräldern osv..
De la ut annonser i lokaltidning och sökte intresserade. Ofta var det äldre människor. Jag var med i en grupp, livs kris/ styrka grupp. Behövde det efter en jobbig separation från barnens pappa som var mycket jobbig.

Men man gick där ensam på helger, fanns men ändå inte. Det är en fruktansvärd känsla att inte få vara med någonstans..Det är ju ännu svårare om man kanske inte mår så bra osv..

Vad jag önskar att människor öppnade upp mer för att gå samman..På ett medmänskligt kärleksfullt sätt..Att vi människor behöver varandra, ung som gammal.
Min vision är: Kärlek, gemenskap, samhörighet, glädje, skratt, stöd och hjälp vid behov..Acceptans av olikheter...

Tack för ditt så viktiga inlägg!