Inte förvånad...



Inte förvånad...

Sickan

Kvinna 41 år

2019 Dec 16 Kl 05:45
Jag hade inte väntat mig nåt större drag i de politiska diskussionerna och mycket riktigt. Ingen har petat i det här ormboet på flera år. Kanske lika bra det. Det är inget ämne där man skapar många vänner nuförtiden.

Samtidigt är det bra att kunna prata oavsett om man håller med varandra eller inte. Politik är ett utomordentligt stresstest om man klarar av en vänskap. Kan man samtala om politik och inte hålla med men ändå vara vänner efteråt. Då har man kommit långt.

Det här ämnet bland det mest toxiska som finns och jag dömer ingen som hellre låter bli.
Man 40 år

2019 Dec 16 Kl 13:10
Vad har du för åsikter om vår statsminister och hans styre?
Man 43 år

2019 Dec 16 Kl 17:16
Jag har också den största respekt för de som inte vill prata politik, brukar inte ha för vana att ta upp det alltför ofta mer än i en välbekant krets så att säga. Det är så lätt att säga att man ska stå för sina åsikter, men de som inte har så många vänner och är rädd om de man har kan nog göra klokt att hålla tyst. Bara en sådan sak som att det är lätt att googla på folk, gör nog att vissa håller tyst med tanke på vad det exempelvis kan få för konsekvenser för tex en eventuell anställning. Förlusten av att yttra sig kan bli långt värre än vinsten av yttrandefrihet, jag förstår er.

Samtidigt tycker jag man borde kunna prata med varandra till absolut största del utan att det ska bli bråk, men det finns alltid undantag såklart. Det blir liksom inte mer demokrati och öppenhet för att vi håller tyst, gillar själv att stöta, blöta och nöta fram och tillbaka med olika tankebanor. Dessutom tror jag det rent utsagt kan vara farligt att cementera gamla åsikter alltför hårt, har själv funderat ofta på hur dumt det skulle se ut om jag stensäkert höll fast vid samma åsikter som när jag var 15.

Vet inte om jag låter elak nu, men tycker det lite kan vara en mognadsfråga att våga ta in och lyssna på någon annan, utan att det ska behöva hetta till och vänskapsband upplösas. Lite förundrad är jag ändå över detta land som så gärna talar om mångfald, att vi ändå är så många som är rädda för att yppa våra tankar.....

Själv har jag nog varit lite av det som allmänt brukar kallas för vindflöjel, det vill säga röstat både höger och vänster. Allt efter som ens egen övertygelse varit för just den tidpunkten. Men röstat har jag däremot alltid gjort.
Kvinna 41 år

2019 Dec 17 Kl 17:52
Citera (månskensman * Dec 16, 2019 17:16)

Jag har också den största respekt för de som inte vill prata politik, brukar inte ha för vana att ta upp det alltför ofta mer än i en välbekant krets så att säga. Det är så lätt att säga att man ska stå för sina åsikter, men de som inte har så många vänner och är rädd om de man har kan nog göra klokt att hålla tyst. Bara en sådan sak som att det är lätt att googla på folk, gör nog att vissa håller tyst med tanke på vad det exempelvis kan få för konsekvenser för tex en eventuell anställning. Förlusten av att yttra sig kan bli långt värre än vinsten av yttrandefrihet, jag förstår er.

Samtidigt tycker jag man borde kunna prata med varandra till absolut största del utan att det ska bli bråk, men det finns alltid undantag såklart. Det blir liksom inte mer demokrati och öppenhet för att vi håller tyst, gillar själv att stöta, blöta och nöta fram och tillbaka med olika tankebanor. Dessutom tror jag det rent utsagt kan vara farligt att cementera gamla åsikter alltför hårt, har själv funderat ofta på hur dumt det skulle se ut om jag stensäkert höll fast vid samma åsikter som när jag var 15.

Vet inte om jag låter elak nu, men tycker det lite kan vara en mognadsfråga att våga ta in och lyssna på någon annan, utan att det ska behöva hetta till och vänskapsband upplösas. Lite förundrad är jag ändå över detta land som så gärna talar om mångfald, att vi ändå är så många som är rädda för att yppa våra tankar.....

Själv har jag nog varit lite av det som allmänt brukar kallas för vindflöjel, det vill säga röstat både höger och vänster. Allt efter som ens egen övertygelse varit för just den tidpunkten. Men röstat har jag däremot alltid gjort.


Det tycker jag låter som en klok inställning. Jag kommer från ett typiskt sossehem och i början röstade jag därefter också. Men jag var inte alltför insatt i politik då. Har tagit ett större intresse i det nu när jag blivit äldre .

Vad jag tycker om vår statsminister? Det är en plåga att se honom försöka framföra nåt i en talarstol. Jag har förstått att dom har tappat sin politiska kompass sedan länge men kunde dom inte åtminstone valt en partiledare som kan tala?

Jag är annars ganska skeptisk till hela partisystemet. Jag tycker det är för rörigt och för många kockar kring grytan. Hela vår regering är en stor dyr koloss. Är det verkligen nödvändigt med så många som sitter och sliter i makten? Och lyfter feta löner på det?

Jag hade hellre sett en mindre regering. Kanske att vi fått välja en President istället.

Politiker jag faktiskt kan tänka mig att rösta på är.

Hanif Bali
Hans verbala lavetter har hittat en plats i mitt hjärta. Ingen politiker får mig att skratta så ofta. Hans poänger är klockrena.

Charlie Weimers
Här har vi en som kan tala. Han för sig som ett riktigt proffs och har mycket klokt att säg dessutom.

Soheila Fors
Jag har all respekt för henne. Hennes arbete mot hedersförtryck och hennes erfarenheter från sitt land borde fler lyssna på.

Finns säkert fler men det var dom jag kunde komma på så här direkt.
Man 43 år

2019 Dec 18 Kl 18:15
Det är nog vanligare än vad många vill erkänna att de röstar på samma sätt som de gjort hemma, som förälder är det nog ganska naturligt att försöka väva in egna värderingar i sina barn. Jag hade en moster vars föräldrar lade in "rätt" valsedel i kuvertet. Inte speciellt snyggt, och hon som var snällheten själv lät det vara så. Spelar ingen roll vilket partiet var, oavsett var det fult gjort.

Kan inte säga jag har något emot Löfvèn som så, tycker han är fullt godkänd talare, om jag sedan alltid håller med honom är ju något helt annat. Som sagt, försöker se förbi partigränserna på det sättet. Som partiledare får man nog vara ganska duktig på att försöka föra ut partiets budskap, klara av att bli utfrågad av journalister, vara stresstålig mm.

Jag gillar också personer som sticker ut inom politiken, återigen inom rimliga gränser förstås. Politik borde ju handla om att förändra och förbättra, vilket jag inte tror så många känner idag. Upplever snarare en slags pajkastning mot andra, talande i munnen på varann, och ett konsensustänk där man strikt har att rätta sig efter partilinjen. Därav politikerförakt och svårigheter att rekrytera nya. Har ingen exakt koll, men det brukar dessutom heta att genomsnittsåldern i riksdagen är hög.

Intressant att du nämner både Charlie och Soheila för de kommer båda från Värmland där jag bor.
Undrar om Hanif Bali kommer kunna fortsätta såhär, känns som om han ligger på gränsen för vad partiet tål.
Även om jag inte alltid sympatiserade med Liberalernas Birgitta Ohlsson, så kunde jag beundra henne för hennes äkta engagemang. Hon var politiker för att förändra, ansedd som "lite jobbig". Vilket nog bara var bra i denna något stelbenta värld.