sorg



sorg

Avregistrerad Medlem

2013 Mar 5 Kl 15:34
Näsan droppar ögonen rinner
medan jag ser hur du försvinner.

Tiden går
och jag ingen mer tid med dig nu får.

Det är mycket som jag vill säga dig
men allt jag får fram är att jag saknar dig.

Vart är det du far min morfar så underbar?

Jag tror ibland att jag ser dig
när fiskmåsarna seglar ovanför mig.

Du vet väl att det inte behövs någon kyrka för mig?
-Jag saknar ändå dig!

Allt jag nu har är en mormor så underbar, hon saknar dig,
ditt hjärtas tjej.
Nog mer än du anar
så sänd henne några tankekramar.

Tiden går, den läker små sår.
Dock inga så stora som detta morfar!
Avregistrerad Medlem

2013 Mar 5 Kl 15:42
#Skogsmulle

Tack för en fin dikt... saknar också min älskade morfar oerhört mycket... det gör ont!
Avregistrerad Medlem

2013 Mar 5 Kl 15:43
Den var fin din dikt.
För egen del så läker aldrig mina sår eller ärr.
utan jag får lära mej att leva med de bara.
Vi har trots allt alla minnen och upplevelser kvar med de nära och kära.
Fram tills den dagen då vi även lämnar in.
Där vi förhoppningsvis får möte de kära på ett annat ställe.
När man förlorar någon så är det som om något dör inom en.
Något slits isär där man får försöka lappa och laga så gott det går.
Sedan finns det ju alltid olika nivåer på en sorg. Vissa går alldrig över.
Där man får vandra den mörka och ödsliga stigen fram ensam av sorg.
Medans vissa stigar är lättare att vandra fram på.
Avregistrerad Medlem

2013 Mar 5 Kl 17:36
Fin dikt!

Jag har en 96-årig farmor som mår riktigt dåligt, och ingen vet åt vilket håll det ska gå. Det som gör det lite extra sorgligt är att hon är den sista i den generationen.

Håller med keller2013 att vi har våra minnen och får ta fram de allra vackraste och trevligaste då det känns jobbigt.
Kvinna 65 år

2013 Mar 5 Kl 19:40
När mina tre nära anhöriga gick bort, så blev jag tyvärr totalt avvisad av Kyrkans sorggrupper.
"Vi tyckte inte du passade in."

Nu har jag äntligen av en slump hittat enskilda sorge- och livssamtal som jag just börjat.
Himla dyrt, men hittills jättebra......
Redigerat av Cordelia 2013 Mar 5 Kl 19:42
Man 51 år

2013 Mar 5 Kl 20:40
Vad är det för präst/kyrka, på vad sätt passade ni inte in? Låter ju helt vansinnigt, kyrkan om någon borde väl ställa upp med stöd för någon som lider?

Känner precis igen mig i din dikt Skogsmulle, kände precis så när min morfar, mormor, farfar och min mor gick bort. Saknar dom alla fortfarande väldigt mycket. Dock förekommer dom alla fortfarande ibland i mina drömmar på ett positivt sätt, vaknar alltid glad efter en sån dröm
Avregistrerad Medlem

2013 Mar 7 Kl 15:44
Tack för er respons! Det är svårt att förstå döden och att något tar slut. Jag kan fortfarande ibland känna känslan när kommer han tillbaka? Har han inte varit borta länge nog nu? Jag kan inte känna känslan totalt borta vare sig det handlar om människor eller djur. Känner att de finns i min närhet på något sätt ändå.

Blir riktigt besviken när jag fick höra att kyrkan ej tar emot samtliga för sorgbearbetning, det är ju diskriminering om inte alla anses "passa in".

Ja de lever vidare i drömmar, och förhoppningsvis möts vi alla återigen på annan plats, tid, omvärld!