Vart tog alla vänner vägen?



Vart tog alla vänner vägen?

Lillan54

Kvinna 62 år

2013 Jul 23 Kl 20:17
Vart tog alla vänner vägen som man hade förr? Den ena efter den andra försvann när man blev dålig i kroppen.Det var något man aldrig kunnat tro.Jag vill inte vara en sjukdom,jag vill vara den människa som jag är.Ibland saknar jag dom och ibland blir jag bara ledsen på dom som jag trodde var riktiga vänner.Idag har jag fått några nya vänner som ser mig för den jag är och inte som en sjukdom,dom vännerna är mer värda än alla dom som jag hade förr och hade haft i flera år.En sak är säker,jag skulle aldrig överge en vän för att hon/han blev sjuk.Då om något behövs man!
Kvinna 52 år

2013 Jul 24 Kl 23:21
MMM aldeles för vanligt ! vid problem eller sjukdom så försvinner folk.
Antagligen blir man för job
Kvinna 52 år

2013 Jul 24 Kl 23:22
antagligen blir man för jobbig eller något .
Kvinna 39 år

2013 Jul 25 Kl 00:52
Jag tror att man behöver olika vänner i livets olika skeden. Det kanske är svårt för vännerna att relatera till din sjukdom om de inte har någon liknande erfarenhet. Det är jättetråkigt men kanske var det meningen att du ska hitta nya vänner?
Kvinna 62 år

2013 Jul 25 Kl 08:27
ellaMilla :ja det kanske var meningenatt hitta nya vänner:-och det är jag superglad för.)Lottie:jag ändrades inte i min personlighet eller mitt sätt att vara utan det var endast kroppen som inte är vad den borde så då måste det ju betyda att dom som överger en för att man blir sjuk ser ner på dom som är det?????
Redigerat av Lillan54 2013 Jul 25 Kl 08:30
Kvinna 40 år

2013 Jul 25 Kl 20:31
Tror oxå att man kan ha olika vänner i olika skeenden i livet. Men om man verkligen är vänner- hittar man varandra igen.
Kvinna 52 år

2013 Jul 25 Kl 21:44
Ja jag har haft lite tankar i dom banorna som du Lillan.tror att det blir jobbigt iof att grubbla på det.Bättre se framåt
Kvinna 62 år

2013 Jul 26 Kl 06:09
Ja Lottie men en funderare kan man alltid ta sig, speciellt när man mött 2 av sina arbetskompisar nyligen, som man tyckte väldigt mycket om.
Kvinna 49 år

2013 Jul 30 Kl 21:55
Citera (Lillan54 * Jul 23, 2013 20:17)

Vart tog alla vänner vägen som man hade förr? Den ena efter den andra försvann när man blev dålig i kroppen.Det var något man aldrig kunnat tro.Jag vill inte vara en sjukdom,jag vill vara den människa som jag är.Ibland saknar jag dom och ibland blir jag bara ledsen på dom som jag trodde var riktiga vänner.Idag har jag fått några nya vänner som ser mig för den jag är och inte som en sjukdom,dom vännerna är mer värda än alla dom som jag hade förr och hade haft i flera år.En sak är säker,jag skulle aldrig överge en vän för att hon/han blev sjuk.Då om något behövs man!

Väldigt tråkigt att dina sk vänner bemötte dej så! De kanske blev rädda att du skulle bli för krävande på ett sätt där de inte kunnat ge allt du behövde. Eller rädda att de ej kunnat stötta dej på rätt sätt/på det vis de trodde du behövde. Att de känt sej osäkra, kanske personer som har svårt att tåla osäkerhet hos sej själva o kanske stort behov av att känna att de har kontroll på saker känna att de kan bemöta o ge. Men hade de varit riktiga vänner hade de förutsatt att det inte skulle bli så. Att du ej skulle bli för krävande fast du blev sjuk. Och att du kunnat hantera om de inte kunde komma på tips o råd osv. Och om de varit riktiga vänner-hade de kunnat säga det de var rädda för rakt ut-men på ett bra sätt. En annan förklaring är att du iom sjukdomen inte kunde göra samma saker längre-tillsammans med dem= nytto/underhållningsfaktorn med dej hade försvunnit/minskat Eller att de trodde att det skulle bli så. Det finns för det allra mesta en nyttofaktor i relationer. Men det är de flesta inte medvetna om. Alltså att man vill ha något av personen. (inte bara ge själv).
Kvinna 62 år

2013 Jul 31 Kl 10:37
Jag kanske du har rätt Missyrose men det är då man förstår att dom inte var dom riktiga vännerna,Som ordspråket säger:i nöden prövas vännen.Jag tror det handlade mycket om att jag inte kunde hänga med på allt dom gjorde,fast dom frågade inte en gång utan bara tog för givet att jag inte skulle klara det.Men det bästa var att jag fick nya vänner här som ser mig för den jag är idag och inte dömer sjukdom eller fel som uppstått på en.