Social fobi



Social fobi

Avregistrerad Medlem

2013 Dec 26 Kl 15:44
Någon här som också har socialfobi som bor i Stockholm och vill prata?
Man 31 år

2013 Dec 29 Kl 23:58
Bor inte I Stockholm dock... men jag har haft rätt stark social fobi. Det som hjälpte mig var att utsätta mig själv för sociala situationer tillslut tänkte jag inte på hur jag kunde undvika folkmassor. Idag undviker jag alltför stora folkmassor pga mental utmattning efter en skada.
Citera (sannra91 * Dec 26, 2013 15:44)

Någon här som också har socialfobi som bor i Stockholm och vill prata?
Avregistrerad Medlem

2013 Dec 30 Kl 01:14
Folkmassor? Låter som agorafobi?
Kvinna 27 år

2014 Jan 3 Kl 00:12
Jag har social fobi. Det är verkligen jobbigt att dras med men jag jobbar på att bli av med det.
Jag tycker det är intressant att utbyta tankar med andra i samma sits och utbyta lite idéer på hur man kan tackla de jobbiga känslorna, så jag skulle gärna ställa upp.
Avregistrerad Medlem

2014 Jan 3 Kl 11:21
Hej där ! jag lever också med socialfobi så jag vet vad du går igenom.Det är en kamp för var dag som går men utan att man tänker på det så gör man framsteg.Du är inte ensam..
Avregistrerad Medlem

2014 Jan 3 Kl 11:37
Jag glömde säga att jag dock bor i visby men ville ändå tala om att du inte är ensam om den fobi du lider av.vi sitter i samma båt.
Avregistrerad Medlem

2014 Jan 3 Kl 11:37
Hur allvarliga är era fobier?
Klarar ni arbetsintervjuer? Åka buss? Träffa nya människor?
Avregistrerad Medlem

2014 Jan 3 Kl 12:46
jag har svårt att träffa nya människor sen så har jag torgskräck.Har svårt att gå i affärer och att vara med på tillställningar.jag promenerar i stället för att ta bussen och måste ha rutiner i mitt liv speciellt på jobbet annars mår jag inte bra rent psykiskt.Så min vardag blir begränsad på många vis.Men har bra kollegor och underbara människor omkring mig som stöttar när det är nått. och de är jag glad för.

2014 Jan 3 Kl 13:23
Jag har inga fobier, däremot har jag svårt a fungera i en arbetsintervju eftersom jag inte kan läsa av den icke-språkliga kommunikationen.

Folkmassor bekommer mig inte alls. Möta nya människor i mindre grupper är däremot kämpigt. Och få ett vettigt djup på kommunikationen med någon jag möter för första gången fungerar endast om jag lärt känna personen via nätet ordentligt först.

Via text har jag inga problem att dela med mig av vad som helst om mig själv, och oftast mycket lättare att ta till mig vad andra vill säga.
Kvinna 27 år

2014 Jan 3 Kl 20:29
Citera (sannra91 * Jan 3, 2014 11:37)

Hur allvarliga är era fobier?
Klarar ni arbetsintervjuer? Åka buss? Träffa nya människor?

För mig går det i vågor rätt mycket. Vissa perioder klarar jag "vad som helst" och andra vågar jag knappt gå utanför dörren.
Oftast är det jobbigt att träffa nytt folk och jag har jättesvårt för att prata med auktoritetspersoner.
Tror också det beror mycket på att jag har svårt att läsa av sociala koder och därför hellre låter bli än gör fel.
Avregistrerad Medlem

2014 Jan 3 Kl 22:24
Det känns som jag är värst här. Jag kan nog inte göra något utan ångest. Den är verkligen generell.

Jag tänkte först börja räkna upp en lista på situationer jag får ångest i, och kom på att det är ju i alla situationer där jag har människor kring mig som jag är nervös. Även med sambon. Så generell är den.

Min går också i vågor och är värre när jag är deppad. Så man vill ju hålla depressioner borta... Annars tar man ju sig inte utanför dörren i värsta fall.

Jag har också problem med auktoritetspersoner. Speciellt poliser. Jag kör som en kråka när jag har en polisbil bakom mig bara för jag är så rädd att göra något fel och bli stoppad pga det.

Jag har gått på KBT förr och psykologen berättade då om en ångestkurva som går ner efter en tag vid all ångest.
Men när jag var på en arbetsintervju för någon månad sedan, då kan jag berätta, att min ångestkurva gick helt åt motsatt håll. Den ökade under hela intervjuen.... Inte alls bra..

Ska börja på KBT igen under 2014 när det finns plats Antar att man kommer behöva många KBTbehandlingar innan man kan leva någolunda normalt.
Fasar för uppgifterna man får på KBTn.. De kan ju komma på alla möjliga galna uppgifter man ska göra. Allt från att låtsas tappa något bland folk för att "skämma ut sig" med flit, till att bli filmad av psykologen där man ska säga olika saker som ger en ångest för att man ska få se sig själv på film hur man ser ut när man har ångest..... O_O'
Kvinna 52 år

2014 Jan 4 Kl 01:34
Fy attan för ångest
JAg har ingen socialfobi ,men lider av att inte läsa av folk rätt.
Har hamnat i knipa många ggr pga att inte ha rätt kroppsspråk själv och läsa av andra fel.
tror alltid gott om folk.Ser inte att folk jävlas osv fattar inte vad jag gör för fel osv....
Möjligtvis drag av asberger eller har det.Ingen diagos är ställd.
Detta har jag kommit på tillsammans med psykolog som gjort utredning av anhörig.
Vi är enormt lika.
Det är superjobbigt att skaffa nya vänner pga detta .Jag har klarat av mycket genom att inte intrigera så mcket med folk på arbetsplatser osv.
folk tror inte man har asberger el dylika pga man har ett strakt känsloliv och kan prata för sig.
Lider perioder av panikångest som jag tack och lov inte haft anfall på över 1 år snart.
Mamma hade socialfobi .Hon mådde hemskt och gömde sig hemma,kunde inte handla vara ute osv.Det var ett hemskt handikapp att leva med.
Jag har gått kbt 2 ggr men inte upplevt att det funkat .men man måste ju ta till sig det själv oxå o det gjorde jag nog inte.
Kan bara säga till de med fobier och ångest att det brukar faktiskt bli bättre när man blir äldre...
Kvinna 27 år

2014 Jan 6 Kl 22:36
Jag kör på psykoterapi och jobbar på att ta reda på varifrån mina problem kommer. Det är ju lättare sagt än gjort.
Har hållit på med det i ett år nu och jag är fortfarande inte klokare när det kommer till den saken.

Det vanligaste i social fobi är väl typ att man bryr sig för mycket om vad andra tycker om en, men jag brukar inte tänka på sånt, utan blir mer ledsen av vad jag tycker om mig själv.
Jag försöker liksom rätta mig efter mina egna tankar om mig och det går ju inte alltid sådär jättebra, så blir jag besviken när jag inte klarar av att göra det jag skulle vilja.

Har ni några bra knep som ni kör med när allt bara blir jättejobbigt?
Jag brukar nog vilja gå undan ett tag, men det är ju ett flyktbeteende, så det kanske inte är så jättebra egentligen.
Man 31 år

2014 Jan 7 Kl 01:06
Enligt min mening är för mycket stress utlösande faktor till psykisk ohälsa.
För mig fungerar det allra bäst då jag har en ganska "inrutad" vardag då jag måste ha lite distans till och hinna med att se fram mot de roligare ögonblicken.
Ibland hamnar jag I slentrianmässigt beteende
Där jag är alltför upptagen med att ha roligt vilket resulterar I sömnlösa nätter och social fobi
Kvinna 52 år

2014 Jan 7 Kl 13:20
Jag har nog "en släng" av social fobi, hatar jobbmingel och att träffa människor i situationer där jag känner att jag måste visa mig från en "bra" sida inför nya människor. Tycker det är jobbigt att kallprata och undrar ibland vad det är för fel på mig när jag känner att jag inte är "intresserad av nya människor" på så sätt som man borde vara!

Det kan hjälpa lite att tänka att väldigt många människor faktiskt känner lite likadant, att jag inte är ensam om att känna mig dum. Sedan är det nog faktiskt så att de allra flesta är ganska egocentrerade, d.v.s. de har fullt sjå med att fundera över hur de själva uppfattas och lägger nog inte så ofta som vi gärna tror märke till hur jag beter mig.
Redigerat av Elysia 2014 Jan 7 Kl 13:21