Min ensamhet



Min ensamhet

DannE82

Man 38 år

2013 Dec 30 Kl 20:25
Jag har varit ensam mest hela livet fast har alltid kännt mig trygg med mina föräldrar och haft dem nära.
I skolan var jag mest för mig själv fast valde det utan att tänka på det. Hade en komips när jag var liten och fram till gymnasiet. Där gick vi skilda vägar han och jag.
Fram dit så sågs vi mer o mer sällan. I gymnasiet fick jag inga vänner som jag kunde vara med var mer fokucerad på att prestera.
Sedan när man skulle ut i världen så blev det många år som arbetslös var väldigt svårt också just då men även på grund av min socilala kompetens antar jag.
Man blev deprimerad efter en tid fick jobb till slut men bara ett år här eller där inte för att jag var dålig utan anställningsformen var sådan.
Jaha bodde lite här och där korta perioder pga av mina yrken. Blev inte så mycket kärlek eller vänskap. Sedan flyttade jag tillbaka till Norrköping där allt började (familjen bor här)
Jag fick sedan jobb här och nu kunde jag känna att jag var trygg , skaffade lägenhet här för ett par år sedan, kände behovet av vänner och kärlek och har på dessa två åren kunnat hitta folk via dessa medel som jag kan umgås med känna mig trygg med normala männinkor.
Så kul att kunna fira detta nyår med dem och skåla för att det går att hitta seriösa typer på nätet
Avregistrerad Medlem

2013 Dec 30 Kl 20:51
Vilken fantastisk berättelse DannE82! Du har fått gå den hårda vägen fram i livet, men du har fixat det, och fixat det bra! Tummen upp för dig! F tig saken i egna händer och sökte aktivt vänner, istället för att sitta hemma i din vrå och sucka över att du är så ensam. Jag gillar företagsamhet- hos både män och kvinnor. Heja, heja!
Citera (DannE82 * Dec 30, 2013 20:25)

Jag har varit ensam mest hela livet fast har alltid kännt mig trygg med mina föräldrar och haft dem nära.
I skolan var jag mest för mig själv fast valde det utan att tänka på det. Hade en komips när jag var liten och fram till gymnasiet. Där gick vi skilda vägar han och jag.
Fram dit så sågs vi mer o mer sällan. I gymnasiet fick jag inga vänner som jag kunde vara med var mer fokucerad på att prestera.
Sedan när man skulle ut i världen så blev det många år som arbetslös var väldigt svårt också just då men även på grund av min socilala kompetens antar jag.
Man blev deprimerad efter en tid fick jobb till slut men bara ett år här eller där inte för att jag var dålig utan anställningsformen var sådan.
Jaha bodde lite här och där korta perioder pga av mina yrken. Blev inte så mycket kärlek eller vänskap. Sedan flyttade jag tillbaka till Norrköping där allt började (familjen bor här)
Jag fick sedan jobb här och nu kunde jag känna att jag var trygg , skaffade lägenhet här för ett par år sedan, kände behovet av vänner och kärlek och har på dessa två åren kunnat hitta folk via dessa medel som jag kan umgås med känna mig trygg med normala männinkor.
Så kul att kunna fira detta nyår med dem och skåla för att det går att hitta seriösa typer på nätet
Avregistrerad Medlem

2013 Dec 30 Kl 21:03
Härligt att höra hur bra det går för dig.
Avregistrerad Medlem

2013 Dec 30 Kl 21:50
Tummen upp från mig också
Kvinna 52 år

2013 Dec 30 Kl 22:44
tack för att du delar med dig av din fina berättelse - det finns hopp!
Man 36 år

2013 Dec 31 Kl 02:16
Helt klart inspirerande att läsa. Keep it goin!
Kvinna 52 år

2013 Dec 31 Kl 14:06
Underbart att läsa Danne!
Fortsätt så här.Du inspirerar maj och andra .Kramis