Min ensamhet



Min ensamhet

Kvinna 66 år

2013 Apr 1 Kl 15:58
Efter mitt långa förhållande tog slut så upptäckte jag att jag var väldigt ensam. Vi hade av olika anledningar inte haft så stort umgänge så där fanns inget att hämta. Av mina gamla vänner så hade en del försvunnit under resans gång och andra visade sig inte vara närmare vänner så...Det är inte lätt att hitta nya vänner för var ska man leta? Jag är en social människa som tycker om umgänget med andra, jag kan vara själv, men det blir i längden väldigt tråkigt.Tycker också att det kan kännas ledsamt och sorgligt emellanåt.Varför blev det så här?Det är inte meningen att vi människor skall vara ensamma, Det är ju tillsammans med andra vi utvecklas och kan ge/få. Det känns också precis som du skrev" Förgätmigej" som att man missar en stor del av livet, som kunde vara fullt av liv.
Kvinna 52 år

2013 Apr 1 Kl 16:21
Citera (Solvinda * Apr 1, 2013 15:58)

Efter mitt långa förhållande tog slut så upptäckte jag att jag var väldigt ensam. Vi hade av olika anledningar inte haft så stort umgänge så där fanns inget att hämta. Av mina gamla vänner så hade en del försvunnit under resans gång och andra visade sig inte vara närmare vänner så...Det är inte lätt att hitta nya vänner för var ska man leta? Jag är en social människa som tycker om umgänget med andra, jag kan vara själv, men det blir i längden väldigt tråkigt.Tycker också att det kan kännas ledsamt och sorgligt emellanåt.Varför blev det så här?Det är inte meningen att vi människor skall vara ensamma, Det är ju tillsammans med andra vi utvecklas och kan ge/få. Det känns också precis som du skrev" Förgätmigej" som att man missar en stor del av livet, som kunde vara fullt av liv.


Vi är väldigt många som känner så här. Man låter livet dra iväg med en utan att se och förstå eller hinner fatta att folk försvinner ifrån en av en eller annan anledning. Sen står man där som ett frågetecken och inser att man måste börja om igen på den fronten. Det är inte alltid lätt.

Men man har alltid en chans, det är skönt att veta
Kvinna 62 år

2013 Apr 1 Kl 16:45
Ja att förlora vänner eller dom man trodde var sina vänner är en hemsk upplevelse.man jobbar i många år t.ex med människor som man absolut tror ska förbli ens vänner resten av livet,men oftast så bli det inte så.Händer något så man måste sluta sitt jobb,eller man bli sjuk eller liknande så står man där ensam sen och besvikelsen blir ännu större.Om människor bara visste hur dom kan skada genom att inte göra nånting!
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 1 Kl 16:53
Jag kan bara hålla med, vart tog alla vägen?! Och hur ska jag hitta nya vänner?? Visst har jag min goa familj men vänner är så viktiga, jag saknar att kunna ta telefonen och ringa nån för lite småprat. Eller bara ta en fika eller promenad. Men jag tänker inte ge upp än iaf , det bara vägrar jag! Vem vet, en vacker dag så....
Citera (Solvinda * Apr 1, 2013 15:58)

Efter mitt långa förhållande tog slut så upptäckte jag att jag var väldigt ensam. Vi hade av olika anledningar inte haft så stort umgänge så där fanns inget att hämta. Av mina gamla vänner så hade en del försvunnit under resans gång och andra visade sig inte vara närmare vänner så...Det är inte lätt att hitta nya vänner för var ska man leta? Jag är en social människa som tycker om umgänget med andra, jag kan vara själv, men det blir i längden väldigt tråkigt.Tycker också att det kan kännas ledsamt och sorgligt emellanåt.Varför blev det så här?Det är inte meningen att vi människor skall vara ensamma, Det är ju tillsammans med andra vi utvecklas och kan ge/få. Det känns också precis som du skrev" Förgätmigej" som att man missar en stor del av livet, som kunde vara fullt av liv.
Kvinna 66 år

2013 Apr 1 Kl 17:06
Ja, klart man har en chans igen! Livet fortgår och det gäller att ta alla chanser som ges Jag tänker inte bli en bitter människa som sitter och tänker på alla gamla oförätter eller varför människor gjort si eller så utan det är framåt som gäller här. Svackor kan finnas men så får man kavla upp ärmarna och försöka hitta nya sätt att se framåt. Ett sätt är ju att komma hit här! Jag brukar tänka att det lär ju inte vara någon som ringer på min dörr utan jag får hitta någon dörr att ringa på...Riiiing
Kvinna 62 år

2013 Apr 1 Kl 17:14
Ja det är så man får tänka
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 1 Kl 18:38
Citera (Solvinda * Apr 1, 2013 17:06)

Ja, klart man har en chans igen! Livet fortgår och det gäller att ta alla chanser som ges Jag tänker inte bli en bitter människa som sitter och tänker på alla gamla oförätter eller varför människor gjort si eller så utan det är framåt som gäller här. Svackor kan finnas men så får man kavla upp ärmarna och försöka hitta nya sätt att se framåt. Ett sätt är ju att komma hit här! Jag brukar tänka att det lär ju inte vara någon som ringer på min dörr utan jag får hitta någon dörr att ringa på...Riiiing


Härligt skrivet Solvinda... och sen när man är inloggad här så gäller det att synas lite också, med inlägg och kommentarer så folk ser en och lär känna en.. då går det förhoppningsvis ännu fortare att hitta någon man trivs med..
Kvinna 50 år

2013 Apr 1 Kl 21:56
Hej alla!
Så har påsken gått. Kan bara konstatera att ingen har ringt på hela helgen
Tur man har ett arbete att gå till, men jag umgås inte m dem.
Hur är detta möjligt? /
Kvinna 41 år

2013 Apr 1 Kl 22:42
Hejsan
Jag har heller inga vänner IRL att prata med och detta har jag även bloggat om i min blogg.
Ibland känner jag så här att jag är ointressant, jag har inget att komma med för jag är in åt vänd och inte alls framåt vilket gör att folk inte vill lära känna mig.
Jag är sambo och har tre barn och min sambo är den enda som jag pratar med.
Men jag har aldrig inte på de senaste åren haft en nära kompis.
Har bara haft ytliga kompisar, folk som bara utnyttjat mig.
Min äldste vän sedan barnsben vill inte ens träffa mig längre när hon är i Skåne, hon har bättre kontakt med min lillasyster och det gör mig ganska ledsen..
Jag är avundsjuk på tjejerna i Sex and the city, sådan relation till mina vänner vill jag också ha....om jag hade några.
Nåväl när man väl lär känna mig så vet man att man har en vän för livet.
Vilket svammel haha.
Jag vill att folk ska ha samma eller i alla fall nästan samma intressen som mig.
Ett plus i kanten om de även diggar Eros Ramazzotti .
Så....här har ni mig.
Ha en fortsatt bra måndagskväll.
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 1 Kl 23:42
Citera (annki * Apr 1, 2013 21:56)

Hej alla!
Så har påsken gått. Kan bara konstatera att ingen har ringt på hela helgen
Tur man har ett arbete att gå till, men jag umgås inte m dem.
Hur är detta möjligt? /


Ja, du annki...hur är det möjligt? Jag har också varit på jobbet hela helgen, mobilen är alltid med... men oftast är den tyst.
Jag har visserligen fått jättebra kontakt med folk här på sajten, men det hade varit trevligt med ett samtal från nån släkting eller så... en liten hälsning... som glad påsk hade faktiskt gjort mig... just glad.

Hoppas du hittar någon här att ha lite kontakt med i alla fall...
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 1 Kl 23:51
Citera (malmömamman * Apr 1, 2013 22:42)

Hejsan
Jag har heller inga vänner IRL att prata med och detta har jag även bloggat om i min blogg.
Ibland känner jag så här att jag är ointressant, jag har inget att komma med för jag är in åt vänd och inte alls framåt vilket gör att folk inte vill lära känna mig.
Jag är sambo och har tre barn och min sambo är den enda som jag pratar med.
Men jag har aldrig inte på de senaste åren haft en nära kompis.
Har bara haft ytliga kompisar, folk som bara utnyttjat mig.
Min äldste vän sedan barnsben vill inte ens träffa mig längre när hon är i Skåne, hon har bättre kontakt med min lillasyster och det gör mig ganska ledsen..
Jag är avundsjuk på tjejerna i Sex and the city, sådan relation till mina vänner vill jag också ha....om jag hade några.
Nåväl när man väl lär känna mig så vet man att man har en vän för livet.
Vilket svammel haha.
Jag vill att folk ska ha samma eller i alla fall nästan samma intressen som mig.
Ett plus i kanten om de även diggar Eros Ramazzotti .
Så....här har ni mig.
Ha en fortsatt bra måndagskväll.


Hej malmömamman...
Nära kompisar växer inte på trä'n... det vet vi alla som inte haft några på väldigt länge. Att ha en sambo att prata med, som du har, är inte samma sak som att ha en vän eller väninna att umgås med, så är det bara.

Jag bor i Stockholm och det är ju en bit ifrån dig, men jag gillar Eros...

Hoppas innerligt att du hittar någon neråt Malmö här... ha lite tålamod och invänta fler medlemmar så ordnar det sig nog ska du se. Under tiden kan du ju alltid tjöta med oss andra här på BE..
Kvinna 66 år

2013 Apr 3 Kl 16:46
Det finns en skam i det här med ensamhet (som du Förgätmigrj också var inne på) En skam som kanske också gör att man håller sig på sin kant för att inte visa sin sårbarhet? För så kan man ju känna med sin ensamhet-sårbar.. Vilket kan ju också få till följd att man inte tar de chanser som kommer i ens väg...Jag tänkte på detta innan då jag gått med här, kände en liten befrielse ungefär som en bekännelse. Ja, ni vet det där om trollen som spricker när solen kommer fram Jag bekänner...Ja jag känner mig ensam och sårbar...Så var det sagt! Men jag skall jobba med den där sårbarheten och undersöka den närmare...Vad händer om jag visar den? Kommer himlen att ramla ner över mitt huvud? Vad händer om skammen försvinner? Japp, tål att fundera över...Skulle vara intressant att höra andras tankar om detta...
Kvinna 62 år

2013 Apr 3 Kl 18:18
Jag har oxå undrat över varför vissa har svårt att visa sin sårbarhet och varför är det en skam kan man undra,att vara sårbar är ju egentligen känslor,vi kan ju oftast visa andra känslor lättare.Kan man visa sårbarhet så tror jag man har kommit långt,det är ju egentligen en stark sida att våga göra det,och den svåraste känslan.Kan oxå vara svår att hantera för motparten,en del blir nog rådvilla och vet inte vad dom ska göra eller säga.Jag tycker du var fantastisk som vågade tala om din ensamhet och sårbarhet!
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 3 Kl 21:35
Känns som att jag kunde skriva flera av dessa inläggen själv. När jag tänker på hur ensam jag faktiskt är, så går det som en ilning genom hela kroppen, gråten kryper på och jag försöker slå undan tanken. Men ja, jag är ensam. Jag har inga nära vänner, bara bekanta.
Men jag skulle så gärna vilja ha vänner att bry mig om, och som bryr sig om mig. Det behöver inte vara att man ses flera gånger i veckan, utan att bara ses .. och att känna att även det var 2 veckor eller 3 månader sen vi sågs, så har ingenting förändrats, utan allt känns bra från båda håll. Det är äkta vänskap för mig.


Men vad sårbar man är här. Man blottar ju den innersta hemligheten.
Jag har i stort sett alltid varit ganska ensam, eller haft väldigt få vänner. När jag fyllde 20 år, så fick min storebror bjuda in sina vänner för att det ens skulle bli en fest för mig. Gud vad jag grät, flera dagar innan.. När jag satt vid köksbordet och skrek gråtandes till min mamma att "Jag HAR ju inga vänner!!"... Det gjorde så ont, men det var så mycket ångest som också släppte.

Jag är ensam, kommer jag vara det för evigt?
Kvinna 62 år

2013 Apr 4 Kl 06:08
SunnyC: det gör ont i mig när jag läser ditt inlägg,just det där med att din bror fick bjuda in sina vänner och du grät.Det är fint att du kommit till den här sajten för här finns det möjligheter.Jag vet inte om det är svårare eller lättare eller likadant beroende på vilken ålder man är i när man söker vänner?Men man får inte ge upp,jag tror att förr eller senare träffar man någon som man trivs ihop med.Att söka vänner är ett trevande försök och det kan ta lite tid innan man just hittar den man passar med.Man kan ju inte passa ihop med alla.Jag håller tummarna för dig!