Min ensamhet



Min ensamhet

Kvinna 52 år

2013 Apr 4 Kl 11:03
Sunny skickar dej en stor kram.och till alla andra på sajten.
Kvinna 56 år

2013 Apr 4 Kl 14:39
Jag tycker alla som skriver här är väldigt modiga för som du skrev Sunny så blir man verkligen ganska utsatt också på något sätt när man skriver här. Men man måste ju försöka med något och den här sajten är den enda jag hittat som inte är inriktad på dejting. Jag hade vänner förut men sjukdom och flytt har gjort att det är väldigt få och ytliga vänner kvar. Ingen man kan ringa till om man känner sig ledsen och nere. Jag undrar om det syns utåt att man känner sig ensam och utan vänner, ibland känns det som att folk ser på en hur man känner sig och undviker en därför. Men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan och jag har fortfarande hopp om att träffa någon som uppskattar snällhet och omtanke och inte ser det som en svaghet. Kram till er alla
Kvinna 62 år

2013 Apr 4 Kl 15:23
snällhet och omtanke är verkligen inte en svaghet utan en enorm styrka
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 4 Kl 15:51
Ja jag hoppas verkligen att vi alla här inne hittar någon.
Och mina förhoppningar är höga nu sen jag blev medlem här igår.

Förutom jobb, har ni andra här inne några intressen? Jag har inga, men har varit på jakt efter det många gånger. Just för att kanske träffa någon, på nån kurs eller liknande.

Och så hoppas jag att min sambos vänner skaffar flickvänner snart, så kanske man får "napp" där.

Man får försöka lägga ut många krokar.
Kvinna 66 år

2013 Apr 4 Kl 16:00
Jag tycker om snälla människor,Det är ju absolut ingen svaghet! Att vilja sina medmänniskor väl och bjuda på sig själv är fint! Det lönar sig i långa loppet är jag säker på...
Kvinna 62 år

2013 Apr 4 Kl 16:10
Att fota är roligt Sunny
Kvinna 56 år

2013 Apr 4 Kl 19:28
Ja fota är jättekul, kan verkligen rekommenderas
Kvinna 42 år

2013 Apr 4 Kl 20:28
Oj vad många ensamma vi är!
Jag har nyss blivit lämnad av min man efter att vi varit tillsammans i mer än 18 år. De senaste 15 har han kört lastbil och därför varit borta mycket, men då kändes ensamheten ok när jag hade honom att vänta på. Nu däremot är det fruktansvärt! varje kväll när jag lagt barnen känns hemsk. Trots att jag egentligen inte är mer fysiskt ensam nu än för tre månader sen....
Kvinna 37 år

2013 Apr 4 Kl 21:35
Min ensamhet är verkligen...ensamt.
Jag har en vän, som bor 22 mil bort och vi träffas väl 3-4ggr/år.
Det var nog 10 år sedan någon (utom mina föräldrar) ringde till mig.
Lika länge sedan någon mindes att/när jag fyllde år.
Jag har två barn och en man, som har massor med kompisar, men det är ju inga jag umgås med. När jag/vi fick barn var det ingen av mina "gamla" kompisar som kom och hälsade på.
Jag har ingen kompis som hjälper mig, vilket för ett tag sedan innebar att jag fick ta med mig den minsta på 5 månader när jag skulle operera bort en hudtumör, gubben jobbade.
Det jobbiga för mig att vara ensam är att jag tycker det är otäckt att inte ha någon att ringa om det verkligen händer något. Min mamma är psykiskt sjuk och pappa är inte den typen som hjälper till...eller vad man nu ska säga, så där har jag ingen hjälp att hämta. Min man hjälper till så gott han kan.
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 5 Kl 15:12
Beklagar Inha.. måste vara fruktansvärt att bli lämnad efter så många år tillsammans.
Kvinna 52 år

2013 Apr 5 Kl 18:05
Det värsta är att inte ha vänner om allt spricker.eller när det spricker nånting.;Man är totalt ensam.det är hemskt!
Kvinna 50 år

2013 Apr 16 Kl 14:52
Jag håller med dig.
Kvinna 29 år

2013 Apr 23 Kl 13:46
Läst inläggen här och vi ensama är många fler än vad man själv tror, tur det finns en sån här sida.

Jag hade vänner där jag bodde förut, dock inga nära. Folk blir lätt rädda att närma sig folk som inte mår helt underbart. Jag har kämpat hela min barndom med att klara av att ha familjemedlemmar som är alkolister.

Jag flyttade för ett år sen, till min pojkvän. Här finns det ingen, känner mig ensam då jag inte känner någon. Börjar bli deprimerad då jag kämpar för att hålla min sambos humör på topp. Han har svår ADHD och lider nu av depression. Det är ett tugnt lass att bära, att han är arbetslös och sitter hemma hela dagarna gör inte saken bättre. Jag kan inte fly någonstans, jag kan inte prata av mig med någon. Letat efter vänner, men finns få som orkar med att verkligen försöka vilja vara en nära vän som kan, vill och orkar dela med och motgångar. Jag kämpar nu för att få honom framåt, och jag bara backar.
Kvinna 62 år

2013 Apr 23 Kl 15:18
Jobbigtoch sen är det ju lite så att när man ska träffa nya vänner kan man ju inte heller bara prata om tråkiga saker som man är ledsen för,då tror jag många nyvänner inte tycker det är så himla kul att träffa en.Det är ju sånt som kommer med tiden när man lär känna varandra lite mer.Det är viktigt tror jag oxå att man inte bara tänker på att prata och berätta själv,utan att man även kan lyssna och förstå.Så känner i alla fall jag,vet inte hur andra tycker?
Man 58 år

2013 Apr 23 Kl 16:50
Citera (yooyo * Apr 23, 2013 13:46)

Läst inläggen här och vi ensama är många fler än vad man själv tror, tur det finns en sån här sida.

Jag hade vänner där jag bodde förut, dock inga nära. Folk blir lätt rädda att närma sig folk som inte mår helt underbart. Jag har kämpat hela min barndom med att klara av att ha familjemedlemmar som är alkolister.

Jag flyttade för ett år sen, till min pojkvän. Här finns det ingen, känner mig ensam då jag inte känner någon. Börjar bli deprimerad då jag kämpar för att hålla min sambos humör på topp. Han har svår ADHD och lider nu av depression. Det är ett tugnt lass att bära, att han är arbetslös och sitter hemma hela dagarna gör inte saken bättre. Jag kan inte fly någonstans, jag kan inte prata av mig med någon. Letat efter vänner, men finns få som orkar med att verkligen försöka vilja vara en nära vän som kan, vill och orkar dela med och motgångar. Jag kämpar nu för att få honom framåt, och jag bara backar.


Du sitter svårt till av vad man kan läsa, inte lätt att ge goda råd till någon som man inte känner väl.
Speciellt om det gäller ADHD & dep.
Men det är ju inte själv valt att ha ADHD inte heller att vara arbetslös.

Svenskt Näringsliv har ju placerat produktionen utomlands, så man kan därmed dra slutsatsen att de som styr vill att det ska finnas arbetslösa.
Detta gäller ju inte bara Sverige, hela västvärlden har ju flyttat sin produktion dit,, det är ju inte som massmedia vill påskina att Kineserna snott våra jobb, fabrikerna ägs ju av intressen här i väst.

Så din pojkvän bör inte vara depp. för att han inte har ett arbete, han råkar bara vara en i mängden.

Det som är jobbigt är ju att nuvarande högerregering utförsäkrar hyggligt folk, driver människor till ruinens brant med sin politik, men det är en annan historia.

Frågan är ju vad du vill och vad han vill och hur väl medvetna ni är om allt runt er,, liksom hur stor är er värld,, många som hamnar i trångmål får ju typ tunnelseende.
Världen krymper och man ser inte skogen för alla träden står ivägen s.a.s

Nuvarande politiker & näringsliv har ju lagt över ansvaret på de sämst lottade individerna vilket är helt obegripligt.
Om det nu inte är en medveten strategi från deras sida.
Men massmedia skriver ju inte ett ord om detta, för de ägs ju av de besuttna.

Politiker & chefer tar ju ut feta löner så någon större kris kan det ju inte vara som jag ser det.