Min ensamhet



Min ensamhet

Kvinna 29 år

2013 Apr 23 Kl 16:54
Citera (Lillan54 * Apr 23, 2013 15:18)

Jobbigtoch sen är det ju lite så att när man ska träffa nya vänner kan man ju inte heller bara prata om tråkiga saker som man är ledsen för,då tror jag många nyvänner inte tycker det är så himla kul att träffa en.Det är ju sånt som kommer med tiden när man lär känna varandra lite mer.Det är viktigt tror jag oxå att man inte bara tänker på att prata och berätta själv,utan att man även kan lyssna och förstå.Så känner i alla fall jag,vet inte hur andra tycker?


Menade inte riktigt så, att jag direkt ska prata om negativa saker. Menar precis det du säger, sånt får folk veta när man känt varandra ett tag. Men med mig är det så att många nyvänner försvinner då dom inte kan tänka sig att acceptera att jag har mina svackor ibland, och då inte är den glada spralliga tjej dom är vana vid.
Kvinna 29 år

2013 Apr 23 Kl 16:57
Citera (Loffe * Apr 23, 2013 16:50)

Citera (yooyo * Apr 23, 2013 13:46)

Läst inläggen här och vi ensama är många fler än vad man själv tror, tur det finns en sån här sida.

Jag hade vänner där jag bodde förut, dock inga nära. Folk blir lätt rädda att närma sig folk som inte mår helt underbart. Jag har kämpat hela min barndom med att klara av att ha familjemedlemmar som är alkolister.

Jag flyttade för ett år sen, till min pojkvän. Här finns det ingen, känner mig ensam då jag inte känner någon. Börjar bli deprimerad då jag kämpar för att hålla min sambos humör på topp. Han har svår ADHD och lider nu av depression. Det är ett tugnt lass att bära, att han är arbetslös och sitter hemma hela dagarna gör inte saken bättre. Jag kan inte fly någonstans, jag kan inte prata av mig med någon. Letat efter vänner, men finns få som orkar med att verkligen försöka vilja vara en nära vän som kan, vill och orkar dela med och motgångar. Jag kämpar nu för att få honom framåt, och jag bara backar.


Du sitter svårt till av vad man kan läsa, inte lätt att ge goda råd till någon som man inte känner väl.
Speciellt om det gäller ADHD & dep.
Men det är ju inte själv valt att ha ADHD inte heller att vara arbetslös.

Svenskt Näringsliv har ju placerat produktionen utomlands, så man kan därmed dra slutsatsen att de som styr vill att det ska finnas arbetslösa.
Detta gäller ju inte bara Sverige, hela västvärlden har ju flyttat sin produktion dit,, det är ju inte som massmedia vill påskina att Kineserna snott våra jobb, fabrikerna ägs ju av intressen här i väst.

Så din pojkvän bör inte vara depp. för att han inte har ett arbete, han råkar bara vara en i mängden.

Det som är jobbigt är ju att nuvarande högerregering utförsäkrar hyggligt folk, driver människor till ruinens brant med sin politik, men det är en annan historia.

Frågan är ju vad du vill och vad han vill och hur väl medvetna ni är om allt runt er,, liksom hur stor är er värld,, många som hamnar i trångmål får ju typ tunnelseende.
Världen krymper och man ser inte skogen för alla träden står ivägen s.a.s

Nuvarande politiker & näringsliv har ju lagt över ansvaret på de sämst lottade individerna vilket är helt obegripligt.
Om det nu inte är en medveten strategi från deras sida.
Men massmedia skriver ju inte ett ord om detta, för de ägs ju av de besuttna.

Politiker & chefer tar ju ut feta löner så någon större kris kan det ju inte vara som jag ser det.


Jag ser många möjligheter, inte ett ända träd ivägen Just grejen är tyvärr alla hinder som faktiskt finns för dom med funktionshinder. + att min sambo tyvärr för tillfället bara ser träd, eller människor som medvetet vill motarbeta honom. Det är hans verklighet.

Men jag vore en hemsk människa om jag lämnade honom för att sköta "mitt". Han behöver någon som hjälper honom att slåss med arbetsmarknaden och sjukvården.
Kvinna 62 år

2013 Apr 23 Kl 17:09
Nej jag menade inte att du gjorde det utan att man själv ska tänka på sådana saker när man träffar nya vänner.Ibland kan text tolkas fel tyvärr,så det var inte meningen.
Man 57 år

2013 Apr 23 Kl 17:12
Citera (yooyo * Apr 23, 2013 16:57)

Citera (Loffe * Apr 23, 2013 16:50)

Citera (yooyo * Apr 23, 2013 13:46)

Läst inläggen här och vi ensama är många fler än vad man själv tror, tur det finns en sån här sida.

Jag hade vänner där jag bodde förut, dock inga nära. Folk blir lätt rädda att närma sig folk som inte mår helt underbart. Jag har kämpat hela min barndom med att klara av att ha familjemedlemmar som är alkolister.

Jag flyttade för ett år sen, till min pojkvän. Här finns det ingen, känner mig ensam då jag inte känner någon. Börjar bli deprimerad då jag kämpar för att hålla min sambos humör på topp. Han har svår ADHD och lider nu av depression. Det är ett tugnt lass att bära, att han är arbetslös och sitter hemma hela dagarna gör inte saken bättre. Jag kan inte fly någonstans, jag kan inte prata av mig med någon. Letat efter vänner, men finns få som orkar med att verkligen försöka vilja vara en nära vän som kan, vill och orkar dela med och motgångar. Jag kämpar nu för att få honom framåt, och jag bara backar.


Du sitter svårt till av vad man kan läsa, inte lätt att ge goda råd till någon som man inte känner väl.
Speciellt om det gäller ADHD & dep.
Men det är ju inte själv valt att ha ADHD inte heller att vara arbetslös.

Svenskt Näringsliv har ju placerat produktionen utomlands, så man kan därmed dra slutsatsen att de som styr vill att det ska finnas arbetslösa.
Detta gäller ju inte bara Sverige, hela västvärlden har ju flyttat sin produktion dit,, det är ju inte som massmedia vill påskina att Kineserna snott våra jobb, fabrikerna ägs ju av intressen här i väst.

Så din pojkvän bör inte vara depp. för att han inte har ett arbete, han råkar bara vara en i mängden.

Det som är jobbigt är ju att nuvarande högerregering utförsäkrar hyggligt folk, driver människor till ruinens brant med sin politik, men det är en annan historia.

Frågan är ju vad du vill och vad han vill och hur väl medvetna ni är om allt runt er,, liksom hur stor är er värld,, många som hamnar i trångmål får ju typ tunnelseende.
Världen krymper och man ser inte skogen för alla träden står ivägen s.a.s

Nuvarande politiker & näringsliv har ju lagt över ansvaret på de sämst lottade individerna vilket är helt obegripligt.
Om det nu inte är en medveten strategi från deras sida.
Men massmedia skriver ju inte ett ord om detta, för de ägs ju av de besuttna.

Politiker & chefer tar ju ut feta löner så någon större kris kan det ju inte vara som jag ser det.


Jag ser många möjligheter, inte ett ända träd ivägen Just grejen är tyvärr alla hinder som faktiskt finns för dom med funktionshinder. + att min sambo tyvärr för tillfället bara ser träd, eller människor som medvetet vill motarbeta honom. Det är hans verklighet.

Men jag vore en hemsk människa om jag lämnade honom för att sköta "mitt". Han behöver någon som hjälper honom att slåss med arbetsmarknaden och sjukvården.


Hoppas verkligen att din sambo ser " the big picture " och att det inte är han personligen det hänger på
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 25 Kl 21:40
Citera (lottie * Apr 5, 2013 18:05)

Det värsta är att inte ha vänner om allt spricker.eller när det spricker nånting.;Man är totalt ensam.det är hemskt!


Verkligen hemskt! Många säger att ring om du känner dig ensam....men just när ensamheten tränger sig på är det inte så himla lätt....
Kvinna 52 år

2013 Apr 25 Kl 21:55
nej det ska gudarna veta.
ordspråk i nöden prövas vännen,Det stämmer så väl.Dom flesta säger just ring om du känner dej ensam .ja i mitt fall så fick jag höra senare..
Ja du bor ju så långt bort.! Till och med min egen syster gav fasiken i mej.sen fick jag höra .Du har ingen ensam prio på att må dåligt.vad svarade man på det?Jag kände att jag inte pallade mer och tog bort henne på facebook...så nu har vi en PAUS....Hur länge ?sist vart det 6 år.
det ni!
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 25 Kl 22:08
Vem väljer att må dåligt????? Inget man har som prioritet direkt
Visst kan man väl ringa när man känner sig ensam, men att ingen ringer annars och frågar hur man mår är ju ett bidrag till ensamheten.... Just därför är de ju inte så himla lätt.
Att ursäkta sig med att nån bor så långt bort har jag också hört. Men de är ju lika långt för båda två i så fall... SUCK! Jag vet inte hur människor resonerar ibland....
Kvinna 52 år

2013 Apr 25 Kl 22:41
nej exakt.!
man blir ännu mera ledsen att få sådant kastat i ansiktet.Men tyvärr så är det bara att ta bort dom människorna från ungänget.Även fast det var min egen syster som jag avgudat.Folk som inte orkade med mej som person eller mina dåvarande problem helt enkelt.Men det är väl att ge och ta som gäller i alla relationer,i den mån man orkar.
Man 62 år

2013 Apr 26 Kl 06:50
Man kan känna sig ensam i ett par förhållande jag tror att desto längre man har haft samma partner desto tystare blir det, man har allt mindre att tala om för man känner till partnerns synsätt på saker och ting .man talar om det vardagliga det man måste tala om helt enkelt, med en god vän kan man tala ut om sina tankar innre känslor oro mm utan att behöva höra äh byt skiva eller liknande
Bara en tanke
Kurt
Kvinna 58 år

2013 Apr 26 Kl 09:28
Citera (annki * Apr 1, 2013 21:56)

Hej alla!
Så har påsken gått. Kan bara konstatera att ingen har ringt på hela helgen
Tur man har ett arbete att gå till, men jag umgås inte m dem.
Hur är detta möjligt? /


Det går att överbrygga ensamhet på olika sätt. Husdjur tex. Gå på krogen då och då. Ett arbete, med kollegor att prata med och kanske göra något tillsammas med då och då.
Men de som är arbetslösa är nog de mest ensamma. De som blivit bortvalda på arbetsmarknaden. De ensamstående, arbetslösa. Men även de arbetslösa med partner/familj. När alla går på morgonen får den arbetslöse i familjen snällt stanna hemma. Tystnaden är total...

All positiv kontakt är bra kontakt. Många vill träffas IRL. Några vill ha någon att prata med i telefon. För mig lindrar det att läsa era härliga inlägg på sidan. Att ha möjlighet ta del av diskussionen i någon mån. Att få skratta med er som har lite humor...
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 26 Kl 11:05
Citera (Myran * Apr 26, 2013 9:28)

Citera (annki * Apr 1, 2013 21:56)

Hej alla!
Så har påsken gått. Kan bara konstatera att ingen har ringt på hela helgen
Tur man har ett arbete att gå till, men jag umgås inte m dem.
Hur är detta möjligt? /


Det går att överbrygga ensamhet på olika sätt. Husdjur tex. Gå på krogen då och då. Ett arbete, med kollegor att prata med och kanske göra något tillsammas med då och då.
Men de som är arbetslösa är nog de mest ensamma. De som blivit bortvalda på arbetsmarknaden. De ensamstående, arbetslösa. Men även de arbetslösa med partner/familj. När alla går på morgonen får den arbetslöse i familjen snällt stanna hemma. Tystnaden är total...

All positiv kontakt är bra kontakt. Många vill träffas IRL. Några vill ha någon att prata med i telefon. För mig lindrar det att läsa era härliga inlägg på sidan. Att ha möjlighet ta del av diskussionen i någon mån. Att få skratta med er som har lite humor...


Jag tror att det där är väldigt idividuellt. Det där med att arbetslöshet skulle vara någon slags motorväg mot ensamhet alltså. För mig personligen har det varit precis tvärtom. Då jag av olika anledningar inte jobbade så hade jag ju tid att vara social. Jag hade tid att fiska med mina dito arbetslösa vänner och jag hade tid att spela boule med de alkoholrutinerade gentlemännen i parken.

När jag jobbar så har man ju inte alls den tiden. Visst utbyter man några standardfraser med jobbkollegorna om vädret och sånt, men så mycket mer blir det inte. Och när man kommer hem är man så trött att man mest orkar socialisera med annat än TV-n... Arbeta är uttröttande och otroligt överskattat!
Redigerat av Avregistrerad Medlem 2013 Apr 26 Kl 11:08
Avregistrerad Medlem

2013 Apr 26 Kl 11:19
Citera (kurt * Apr 26, 2013 6:50)

Man kan känna sig ensam i ett par förhållande jag tror att desto längre man har haft samma partner desto tystare blir det, man har allt mindre att tala om för man känner till partnerns synsätt på saker och ting .man talar om det vardagliga det man måste tala om helt enkelt, med en god vän kan man tala ut om sina tankar innre känslor oro mm utan att behöva höra äh byt skiva eller liknande
Bara en tanke
Kurt


Det där håller jag inte alls med om. En partner ska väl först och främst vara den där bästa vännen som man KAN prata om allt med? Om förhållandet är ett hus är ju vänskapen grunden som hela huset byggs på. Det är iallafall så som jag vill ha det.
Man 34 år

2013 Apr 27 Kl 01:42
Söker nya vänner kring stockholms-trakten. Är en glad, trevlig och social prick på snart 27 år som bor i Stockholm sen 3 år tillbaka. Har dock nästan inga kompisar alls som bor här så jag skulle gärna vilja lära känna nya trevliga bekantskaper. Kvinna eller man spelar ingen roll, ålder spelar ingen större roll (så länge du inte är i mina föräldrars ålder) , intressen spelar ingen större roll (man har alltid något gemensamt och man lär sig alltid nya saker av varandra) . Det viktigaste (viljan att lära känna nya människor) delar vi ju redan eftersom vi är här

Hör av dig
Kvinna 58 år

2013 Apr 27 Kl 15:08
Citera (kurt * Apr 26, 2013 6:50)

Man kan känna sig ensam i ett par förhållande jag tror att desto längre man har haft samma partner desto tystare blir det, man har allt mindre att tala om för man känner till partnerns synsätt på saker och ting .man talar om det vardagliga det man måste tala om helt enkelt, med en god vän kan man tala ut om sina tankar innre känslor oro mm utan att behöva höra äh byt skiva eller liknande
Bara en tanke
Kurt


Kurt,
det finns en programledare i Radio 1 Stockholm, lokalradio, som pratar om problem i relationen, Eva Rusz heter hon. Hennes program hittar du på webben
,
www.radio1.se/eva-rusz?page=1

där du kan lyssna på råd och tips för tynande relationer. Det kan löna sig att jobba lite extra på det man har, så att det i alla fall är så bra som möjligt.
Kvinna 49 år

2013 Maj 8 Kl 21:48
Vad jag känner igen mig i det ni skriver.

Förutom att jag är "dubbelt" ensam eftersom jag inte har någon egen familj och har aldrig haft. Så mina dagar är rätt händelselösa förutom när jag jobbar. Men kvällar, helger, semestrar, långhelger som denna.

Jag har förmånen att ha en riktigt nära vän som är som en syster - fast hon bor på Irland (hon är därifrån). Jag har också en annan nära vän, som är svensk, men bor i Italien...

Känns så jättetråkigt att mina närmaste vänner bor så långt bort men jag är oändligt tacksam över att ha dem i mitt liv - vet inte var jag hade varit utan deras vänskap.

Men jag vill ha fler vänner - jag vill ha vänner att dela saker med, göra saker med, diskutera med osv. Få lite innehåll i livet tillsammans med andra. Därför är jag så glad att jag hittade den här sajten! Och jag finner faktiskt en liten tröst att jag inte är ensam om att vara ensam liksom.

Jag ljög ofta förr på jobbet om helger och semestrar - jag sa att jag åkte på resor, sa att jag gick på fester och träffade vänner fast jag inte gjorde det - jag hade inte gjort ett endaste dugg på hela semestern t.ex. Bara varit hemma ensam i stan. Men som sagt, jag ljög ihop saker för att ge sken av ett socialt liv.

Nu ljuger jag inte längre - jag orkar inte. Utan säger bara att helgen har varit lugn. Och när kollegor berättar om hur mycket de ska göra på helgen - det är middagar, släktkalas, barnkalas osv osv så brukar jag bara kommentera när det är min tur att redogöra för helgen att "Puh, blir trött bara av att lyssna på allt ni gör - är glad över min lugna helg! haha!"

Så hanterar jag det.

Jag är inte en utåtriktad person - jag föredrar att umgås med ett fåtal personer på samma gång. En eller två. Jag är ingen fest-, krog-, eller partytjej vilket har försvårat umgänge genom åren eftersom det finns en stor social press att man ska delta i sådant - både privat och på jobbet med firmafester, kick-offer, after work osv - det är jättejobbigt för mig men ibland måste man ju tvinga sig att genomlida dessa saker för att inte bli helt isolerad socialt på jobb osv. Men jag mår bara dåligt och det tar enormt på krafterna - jag dricker inte alkohol heller. Nyktra fester skulle vara kul om det fanns fler av. Då skulle det kännas bättre.

Det är svårt att inte leva upp till "normen" i samhället - jag gör inte det, på många sätt. Jag är en fullt normalt fungerande person men har inte den där sociala utåtriktade personligheten som man "ska ha"... utan är mer tillbakadragen, eftertänksam, värdesätter djupare relationer osv. Jag tycker inte om att festa och dricka. Jag har ingen familj.

Inte många "rätt" där inte!

Nu blev det här nog väldigt långt, men... Hoppas ni orkade läsa.