Mobbning är inte okej - Min historia



Mobbning är inte okej - Min historia

Avregistrerad Medlem

2014 Feb 12 Kl 19:57
Jag är något så kolossalt trött på att människor ser ner på mig framför allt att de ser mig på ett negativt sätt de ser mig som mitt förflutna. Men framförallt är jag oerhört trött på att vara ensam jag blev utsatt för mobbning i flera år efter mobbningen har jag inte vågat ta kontakt med några andra, jag har inte ägnat en enda tanke åt det förrän nu. Efter mobbningen har jag blivit mer negativ mer tillbakadragen, och framför allt mer ensam.

När jag var yngre va jag osäker och blyg, jag växte upp på landet i en liten by där alla kände alla. Alla i samhället gick på samma skola från förskolan fram till sexan hade jag det bra på den tiden hade jag vänner, ett flick gäng på två stycken till vi va alltså tre vi hade hållt ihop sen förskolan. I slutet av mellanstadiet fick de för sig att gå emot mig.

Under mellanstadiet blev jag utfryst och ensam, de som gick på mig var framför allt de gamla tjej gänget jag blev mobbad och trackad på, på väg till skolan, jag kunde inte ens sitta i min egna trädgård förrän folk kunde ropa mitt namn. Jag fick arga blickar efter mig, flickorna som mobbade mig mobbade mig tills jag började gråta i skolan, de såg mig som en svag individ som inte slogs emot vilket jag inte gjorde häller. Ingen hade sagt åt mig att jag skulle va tuff och framåt eller slå tillbaka, när de fick mig att gråta fick jag nog och vi bytte skola i en annan stad.

Jag blev inte av med de andra för det men jag mådde betydligt mycket bättre. Jag fick några som jag kunde se som vänner, visst va folk på mig och jag fick fortfarande blickar men de vågade aldrig röra mig eller ta på mig. I den nya staden kände jag mig inte välkommen, jag fick blickar och troligtvis hade jag rykten efter mig, jag kunde inte gå till vissa platser för jag visste att de fanns där. Jag fick stå ut med blickar och stirrande fram till slutet av mellanstadiet, då jag skulle börja gymnasiet blev det mesta mycket bättre. vi flyttade till en större stad från mellanstadiet till gymnasiet bytte jag givetvis skola. Mitt rykte hade hunnit dit före mig de visste vem jag var och såg ner på mig.

Jag hade inga vänner under min gymnasietid eftersom jag fortfarande inte vågade ta kontakt med någon. Jag tycker fortfarande inte om när någon tittar ilsket på mig utan anlednign, de trycker ner mitt utseende bara för jag har annorlunda kinder?, de ser mig fortfarande som svag och liten, oftast är det utseendet som de går på jag har till exempel blivit kallad för ful.

Jag har hittat en man som har haft det betydligt svårare än mig även han har blivit utsatt för mobbning som yngre och jag talar om min sambo. På honom har det blivit ett trauma för livet men han har lyckats kämpa sig framåt, han har lika svårt som mig att hitta vänner. han har social fobi detta med kom när mobbningen uppstod. framför allt tycker jag att det är skönt att ha någon som förstår hur det är eller har varit som mobbad.
Jag vill också komma igång och försöka jag har säkert haters kvar, jag har säkert ryktena kvar också men va fan jag är less på att va ensam. Jag har inga vänner alls och inga vänner från min barndom, jag sitter dagligen ensam framför datorn som underhållning. Jag är inte densamma idag som jag var för flera år sedan, jag önskar bara att andra kunde se att jag har ändrats jag vill bli accepterad av samhället. De där blickarna skulle jag en dag vilja få bort, jag röker nu, vågar inte förut jag dricker nu det vågade jag inte förut.Folk ser mig fortfarande som den jag var då, jag vill ut på krogen men vågar inte på grund av folket där, jag blev aldrig bjuden på någon fest som yngre. Nu när jag är vuxen vill jag ha vänner som accepterar min bakgrund och mig, som adopterad vill man ha en bättre framtid än andra på grund av de andra som har hänt, man kommer från en trasig familj från första början och man söker sig hit för ett bättre liv, men jag tycker det bara har blivit sämre. Jag vill förändra det här nu, sätter ner foten i marken och säger att det ska va nog. I alla fall detta va min historia och tack för ni tog er tid till att läsa den, mobbnign är inte okey. Ni som har varit med om samma sak eller är med om det nu, skriv gärna till mig. Tack för ni tog er tid.
Kvinna 30 år

2014 Feb 12 Kl 20:13
Starkt av dig att dela med dig av din berättelse. Många styrkekramar till dig.
Det finns folk ute i världen som är kärleksfulla och vänliga, tyvärr så verkar det inte som att du har hittat dem, ännu.
Men kämpa på! Glöm inte bort att du är PERFEKT precis som du är!!!
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 12 Kl 20:29
Citera (jcew * Feb 12, 2014 20:13)

Starkt av dig att dela med dig av din berättelse. Många styrkekramar till dig.
Det finns folk ute i världen som är kärleksfulla och vänliga, tyvärr så verkar det inte som att du har hittat dem, ännu.
Men kämpa på! Glöm inte bort att du är PERFEKT precis som du är!!!


Åh tack det värmde
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 13 Kl 09:21
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 18 Kl 21:35
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 18 Kl 22:16
Det gäller att lära sig det sociala spelet, man blir inte bättre accepterad för att man "röker och dricker"... Det gäller att sätta sig in i hur andra människor tänker och hur dom agerar i olika situationer för att kunna påverka deras syn på dig...(att sätta på sig offerkoftan och tycka synd om sig själv leder nog bara till ännu mer mobbing tyvärr) du själv har ett stort ansvar att göra något för att påverka andra människors syn och uppfattning om dig för att få ett roligare/bättre liv..

Mobbing och krig mm elände finns ju och det tillhör ju tyvärr livet... Det gäller att sätta sig in i det sociala spelet, släppa blygheten och få bättre självförtroende...ju fortare desto bättre lycka till
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 18 Kl 22:49
Citera (frasse * Feb 18, 2014 22:16)

Det gäller att lära sig det sociala spelet, man blir inte bättre accepterad för att man "röker och dricker"... Det gäller att sätta sig in i hur andra människor tänker och hur dom agerar i olika situationer för att kunna påverka deras syn på dig...(att sätta på sig offerkoftan och tycka synd om sig själv leder nog bara till ännu mer mobbing tyvärr) du själv har ett stort ansvar att göra något för att påverka andra människors syn och uppfattning om dig för att få ett roligare/bättre liv..

Mobbing och krig mm elände finns ju och det tillhör ju tyvärr livet... Det gäller att sätta sig in i det sociala spelet, släppa blygheten och få bättre självförtroende...ju fortare desto bättre lycka till



Jag har alltid varit blyg och kommer alltid vara de, något man inte kan släppa bara sådär även om de hade vart enkelt att säga de till sig själv "nu ska jag inte va blyg". Jag går inte fram till vilken idiot och hälsar på honom/henne häller, hade verkligen önskat att de gick över fort men ne de gör de inte. Jag varken rökte eller drack när jag va ung, de ansåg mig som "den blyga oskuldsfulla flickan som aldrig gjorde något". Ja, i vuxen ålder har jag börjat med sådant med men inte varje dag. Jag vill släppa blygheten men den finns som sagt alltid där. Men tack ändå för uppmuntran. Ta inte illa upp om "texten låter sur"...
Man 37 år

2014 Feb 18 Kl 23:01
Citera (frasse * Feb 18, 2014 22:16)

Det gäller att lära sig det sociala spelet, man blir inte bättre accepterad för att man "röker och dricker"... Det gäller att sätta sig in i hur andra människor tänker och hur dom agerar i olika situationer för att kunna påverka deras syn på dig...(att sätta på sig offerkoftan och tycka synd om sig själv leder nog bara till ännu mer mobbing tyvärr) du själv har ett stort ansvar att göra något för att påverka andra människors syn och uppfattning om dig för att få ett roligare/bättre liv..

Mobbing och krig mm elände finns ju och det tillhör ju tyvärr livet... Det gäller att sätta sig in i det sociala spelet, släppa blygheten och få bättre självförtroende...ju fortare desto bättre lycka till

Det där känns inte alls som en bra utgångspunkt. Låter som att påstå att det är den mobbades fel inte tvärt om.

Det är stor (gigantisk) skillnad mellan att inte vara speciellt accepterad eller populär i sociala sammanhang och att bli mobbad.
Den mobbing som försiggår i många svenska skolor är fullständigt inacceptabel och det är aldrig någon som "förtjänar" att få sitt liv förstört på det sättet.

Det ät lätt att säga att man ska "sätta sig in i det sociala spelet", men att på allvar förändra något med sig själv är grymt svårt, kräver bra professionell hjälp samt tar många år i anspråk.

Jag har jobbat med själv varje dag i många år nu och kan inte påstå att jag kommit speciellt långt på vägen mot det mål jag har.
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 18 Kl 23:36
Kanske lät dumt/enkelt att säga "skaffa självförtroende" "sluta va blyg" osv..kanske är jättesvårt...nej ingen förtjänar självklart verkligen inte att bli mobbad.

Mobbing förstör för så många människor helt i onödan känns det som, finns nog inget recept att komma ur det eller få mobbarna att sluta..svårt att be dom sluta mobba och ingen skulle väl ändå erkänna dessutom skulle det förmodligen bli 100ggr värre..
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 18 Kl 23:50
Det är ju många som blir mobbade trotts at de inte är blyga och inte har dåligt självförtroende .. Jag hade inget dåligt självförtroende,men jag fick det av mobbningen.. Idag har jag inte det längre,men det krävdes verkligen mer än att bara "Skaffa" självförtroende. Det är inge tman skaffar bara så där när man väl har förlorat det. Det är något man långsamt får bygga upp igen. Ibland blir man bara mobbad utan anledning. fel plats på fel tillfälle? Ja kanske .....
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 19 Kl 08:09
Visst det är mobbarnas fel som mobbar men det går ju inte att få dom sluta... så den utsatta måste ju vässa till sig om den ska få ett värdigt liv.

Tror faktiskt att alla blivit mobbade nån gång i livet, dom som blir nedbrutna psykiskt blir ännu mer mobbade.. du har du ett starkt psyke som lyckats bygga upp självförtroendet igen vampyria, så ska det se ut
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 19 Kl 17:07
Många mobbare kan stoppas om alla vuxna i deras omgivning gör gemensam sak och sätter upp tydliga ramar redan innan det finns ett problem. Sedan är det svåra att alla ska hjälpa till och hålla de ramarna också.
Inom skolans värld jobbar vi till viss del i motvind då vi kollegor emellan inte lyckas ha samma normer gentemot eleverna. Lägg sedan till de barn som redan tidigt säger" men mamma/pappa säger att......" Det betyder att vi andra vuxna inte har fått grundförutsättningarna för att försöka göra vårt jobb. Vi stöter på många vuxna som har haft olika typer av svårigheter genom sin skoltid och som dessutom har förmedlat sin bild av skolan till barnen. Då kan det kännas som ett omöjligt uppdrag emellanåt.
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 19 Kl 17:17
Ja det där gulligullsamhället och att hela jorden blir ett paradis kan vi nog fetglömma tyvärr..

Så länge det finns hat, ondska och krig i världen så får vi nog lära oss leva med det efter bästa förmåga tyvärr...
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 19 Kl 17:53
Men människorna som bär på det där hatet, den där ondskan och för de där krigen i världen... De vuxna människorna... Var kommer de då ifrån? Jo, alla dessa vuxna människor har en gång varit små och oskyldiga barn! De har formats av sin miljö.
Det borde vara alla barns rättighet att få växa upp i trygga miljöer med kärleksfulla gränser. Där sådant som tex mobbing inte accepteras av vuxenvärlden. Jag tror att om dessa barn fick denna möjlighet att med kärleksfull gränssättning få växa upp i en trygg miljö också i sin tur skulle bli goda förebilder för nästa generation.
Det skulle kanske inte leda till att hela jorden blev ett paradis, men förhoppningsvis en något mer kärleksfull plats att leva på
Avregistrerad Medlem

2014 Feb 19 Kl 18:05
Det är inte bara barn som mobbar elel, vore problemet så simpelt att endast barn var mobbare hade de gått att stoppat.
Tyvärr sitter de mesta inbitet i naturen, inte bara människor mobbas även djur ger sig på svaga individer eller nån som sticker ut ur mönsterboken.


Mobbning sker mest bland vuxna, de är mest vanligt att de går till på fysiska vägar för barn och annan makt för vuxna.