Att göra sig till offer. Ta på sig offerkoftan



Att göra sig till offer. Ta på sig offerkoftan

Avregistrerad Medlem

2014 Apr 7 Kl 07:39
Basunera ut att man upplever sig mobbad för att man tex. inte passar in i samhället, inte får jobb, argumenterar dåligt osv. är det självömkan?...man vill lägga skulden för sina egna problem på andra istället för att jobba med sin/sitt egen/eget utveckling/välbefinnande...?

Vad är en upplevelse och vad är sanning? är upplevelser individuella? är sanningen individuell?
Avregistrerad Medlem

2014 Apr 7 Kl 08:25
Kloka funderingar maverick
Avregistrerad Medlem

2014 Apr 7 Kl 10:36
Ja, det sant som sägs. Jag råkade ut för trakassering/mobbning förrförra sommaren som jag bearbetade under hösten och vintern.
Jag intalade mig själv och kom fram till att jag hade varit 'överkänslig' och att jag tolkat händelser på fel sätt ( offer-spåret ).
Nästkommande vår fick jag reda på sanningen, den var mycket värre än jag förväntade mig, dessa människorna ville ha bort mig ur gruppen. Det här var ett exempel på vad jag trodde var en upplevelse men det var sanning.
Ni kanske undrar var sånt här händer, jo inom det arbetsområde som har den sämsta psykosociala arbetsmiljön enligt forskare, inom vården där människor förväntas arbeta med människor

Så det är helt rätt vad som sägs, maverick
"vad är en upplevelse och vad är en sanning?"
Kvinna 52 år

2014 Apr 7 Kl 21:50
usch!
Avregistrerad Medlem

2014 Apr 9 Kl 01:54
jag vet inte vad jag ska säga. det är förjävligt att vuxna människor skall hålla på så och i vården är det fullt med bakomryggen snackare.. fy fan! må de få smaka på sin egen skit!
Avregistrerad Medlem

2014 Apr 18 Kl 12:05
Det är påsk och aktuellet






I 60-talsfilmen The greatest story ever told – som på svenska fick den betydligt tristare titeln Mannen från Nasaret – skildras Jesus liv, om inte från vaggan till graven, så från krubban till korset. 40 år senare lät regissören Mel Gibson samma man blicka tillbaka på kända situationer, i det blodiga dramat The Passion of the Christ.

Onödigt mycket våld och sadism, ansåg kritikerna. Och visst, den största berättelsen som någonsin skildrats är ingen solskenshistoria.



Det är å andra sidan inte fortsättningen heller. Den som vill producera en riktigt brutal Hollywoodrysare – som dryper av blod, sadism, lidande och förföljelse – kan låta Jesus blicka in i framtiden. Där kommer han att se kristna martyrer som stenas till döds, katarer som bränns på bål och folkmordet på armenier vid 1900-talets början. Han kommer att se kyrkor som brinner och människor som tvingas fly, enbart på grund av sin tro på mannen från Nasaret.

Den historien pågår än i dag. Enligt organisationen Open Doors diskrimineras och förföljs omkring 100 miljoner av jordens 2,2 miljarder kristna. Det utgör cirka 80 procent av världens religiösa förföljelse och uppskattningsvis dör 100 000 kristna per år för sin religiösa tillhörighets skull. Värst är situationen i Nordkorea, där 70 000 kristna lever i arbetsläger, tätt följt av muslimska länder som Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan och Saudiarabien. Något längre ner på listan finns Kina, Vietnam och Indien.



Än värre än siffrorna i sig är att utvecklingen går åt fel håll. Enligt rapporten Förföljda och glömda?, som den katolska hjälporganisationen Aid to the Church in Need publicerade i höstas, har situationen för kristna dramatiskt försämrats. Det beror bland annat på att den arabiska våren har lett till en kristen vinter och rapportförfattarna varnar för att allt fler länder töms på kristna.

Sammantaget vittnar rapport efter rapport om att situationen för kristna på många håll är en katastrof, som har börjat anta bibliska proportioner, och det har i princip skett i total medieskugga. Det senare har säkert många förklaringar, men en är sannolikt att många i västvärlden, bland annat i Sverige, ser kristendomen som norm. I ett land där kampen i modern tid snarare har handlat om rätten att slippa underordna sig kyrkans ramar, än om rätten att få utöva sin religion, är det svårt att ställa om och betrakta kristna som en utsatt grupp, som kämpar för rätten till dop och nattvard.

Här är det dock hög tid att tänka om och det minsta vi kan göra är att ge förtrycket den rapportering det förtjänar. Inte primärt för att det är kristna som förföljs, utan för att det är medmänniskor som förföljs.

Glad påsk!


Susanne Nyström
www.st.nu/opinion/ledare/den-blodigaste-berattelsen-som-nagonsin-skildrats